Originalram.

A tergo, av konstnären egenhändigt textad, etikett med en sällsynt teknikangivelse: "Akvarell på lapplinne. Tunt preparat - casein, vatten, några droppar ammoniak".

I "Stefan Johansson. Bara tiden och livet förslog", 2007 skriver Stefan Hammenbeck apropå Johanssons s.k. "ljusmålningar" eller lyktmotiv: "Konstnärens bilder av ljus som centralt motiv kan delas in i tre grupper. Det ensamt brinnande ljuset, gat- eller parklyktor och interiörerna med en lampa, som senare utvecklas till ljusavskärmningar. [...] Målningarna med ljus, vare sig levande eller elektriskt, hör till hans viktigaste bilder. Det är i dem som han djupast tränger in i en existentiell frågeställning om människan och tillvaron. [...] Första gången som han visade målningar med lyktor och ljussken var på separatutställningen i Stockholm 1926. Kritiker jämförde hans bilder med Eugène Janssons. Det fanns skäl för det och jag tror inte han opponerade sig särskilt mycket. [...] De först utställda lyktbilderna hade motiv från Stockholms kajer med dess rader av lyktor. [...] De äldsta daterade målningarna med lyktor utomhus är riktiga nattbilder. Det är svårt att urskilja motivet runt ljuskällan. Vatten, mark och himmel, om det nu är det som finns i bilderna, är svårt att urskilja". I en artikel i Dagens Nyheter 1943 får läsaren veta om konstnären att "han brukar då han gör sina vackra studier av tända gatlyktor stå i ett par timmar och etsa in färgerna och reflexerna på näthinnan för att nästa dag börja måla motivet ur minnet". I Nya Wermlands-Tidningen 1943 kallar också Nathan Johnson lyktmotiven i fråga för "lyriska nocturner, spelade helt på hans egen melodi".

Katalognumrets särställning i konstnärens produktion torde framgå av det faktum att motivet valdes ut att bli omslagsillustration till boken om Stefan Johansson vilken gavs ut av Värmlands Museum 2007.