I denna målning av en sittande kvinna ser vi tydligt Karl Isakson strävan efter att arbeta med rena, oblandade färgplan ställda mot varandra. Kvinnan sitter i en ganska komplicerad pose, med ena armen böjd framför den andra. Benen är placerade tätt ihop och ansiktet lutar mot höger. Huden skiftar i olika färgtoner, lagda bredvid varandra i ett facettliknande mönster. Isakson lyckas skapa ett tydligt djup i målningen, trots de till synes plana färgytorna. Färgerna riktigt strålar från duken, som trots det andas en dämpad stillhet.