Laserstein försökte bygga upp en ny tillvaro i Stockholm och försörjde sig främst på porträttbeställningar. Hon hade svårt att komma in i nya konstkretsar, då det främst var modernismen och det abstrakta måleriet som lyftes fram. Hon ansökte om att bli medlem i Konstnärernas riksorganisation, KRO, men blev vid flera tillfällen nekad, vilket blev ett personligt nederlag. Hennes konstanta fasthållande vid realismen under efterkrigsdecenniernas dominans av konstnärlig abstraktion ansågs troligen göra henne mindre modern och hindrade henne från att få ett betydande genombrott i Sverige.

Laserstein fick en klassisk akademisk skolning och i hennes verk återfinns ofta referenser till konsthistorien. Men i sin konstnärligt expansiva fas under 1920– och 1930–talet, tog hon i sina motiv även intryck från samtida populärkultur. Hon influerades av den tidens frigörande mode för kvinnor; löst sittande klänningar, kort hår och kläder som markerade androgyna drag. Laserstein avbildade gärna moderna emanciperade kvinnor som utövade sport eller satt ensamma på café. Hennes konst räknas in i ”den nya sakligheten” och är på samma gång traditionellt figurativ och diskret upprorisk. Människan var Lasersteins främsta motiv och hon målade under sitt liv omkring 2000 porträtt. Hon kunde under hela sitt liv försörja sig på konsten, bland hennes klienter fanns välkända personligheter inom aristokratin såväl som inom politiken, näringslivet och kulturen.

1952 fick Lotte Laserstein en beställning att porträttera dåvarande landshövdingeparet i Kalmar, Ruben och Helga Wagnsson. I samband med det började hon att pendla mellan Kalmar och Stockholm. Hon fattade tycke för Öland där hon i början av 1950–talet köpte en sommarstuga. 1957 bosatte hon sig permanent i Kalmar. Laserstein fortsatte att måla porträtt men ägnade sig även åt blomsterstilleben och landskap. På utställningar i Kalmar ställde hon ut nya oljor, teckningar, akvareller och pasteller. Hennes ateljé och bostad låg på Norra Långgatan i Kalmar och där hängde hennes centrala verk från Berlinperioden.

1987 uppmärksammades Lasersteins måleri på två prestigefyllda gallerier i London vilket kom att innebära början på en internationell återupptäckt. 2003 uppmärksammades hon även i Tyskland genom en utställning på Museum Ephraim–Palais i Berlin. För den tyska utställningen och dess katalog svarade Anna–Carola Krausse som också skrivit sin doktorsavhandling om Lotte Laserstein samt en presentation av hennes liv och verk. ”Meine einzige Wirklichkeit” var temat för Berlinutställningen, ett citat från Lotte Laserstein som såg konsten som den verklighet hon levde i och för. I Sverige lyftes hennes konstnärskap först fram i en minnesutställning på Kalmar museum 2004, därefter på Judiska Museet och senare på Bror Hjorths hus i Uppsala.

Lotte Laserstein är just nu, 1 november 2023 – 14 april 2024, aktuell med utställningen ”Ett delat liv” i Stockholm. Utställningen, som kureras av Anna–Carola Krausse, är den hittills största med Lasersteins konst i Norden. Den aktuella samlingen verk kommer från vänner till Lotte och är samtliga köpta eller givna som gåva direkt från konstnären.